steffenberliner.blogg.se

Innan vi kom till Berlin hade vi en väldigt tydlig bild om hur vi trodde matkulturen såg ut. Vi trodde att vi skulle mötas av en uppsjö av restauranger med schnitzel, bratwurst, apfelstrudel, kartfoffel och surkål på menyn. Gigantiska ölstop. Jägermeister. Servitriser klädda i drindl.  Senap, köttgrytor, soppor. Korv överallt och knappt en grönsak så långt ögat kunde nå.

När vi landade i Berlin fick vi därför en chock. Vi möttes av en stad blomstrande av olika kulturer och nationaliteter, långt ifrån det inbitet tyska vi förväntat oss. Det blev uppenbart tydligt för oss när vi första dagen skulle äta lunch, och längs en gata hittade två indiska restauranger, en kinesisk, en thailändsk, en japansk och ett kebabhak, men inte en enda som serverade schnitzel med kartoffel unt sauerkraut.

Något besvikna över att ha fått våra fördomar så dementerade, motbevisade och krossade satte vi oss på en utav de två indiska restaurangerna. Restaurangen gick i rosa, guld och glitter och en väldigt engagerad servitör visade oss till ett bord under ett slokigt parasoll. Besvikna var  vi inte särskilt länge då;
1) Maten visade sig vara oerhört billig
2) och väldigt god!

 

På kvällen hamnade vi efter ytterligare en jakt efter en typiskt tysk restaurang på ett spanskt ställe, dagen efter den amerikanska kedjan Starbucks och på kvällen italienskt och så fortsatte det. 
Vi hann äta oss igenom fem olika matkulturer innan vi sista kvällen äntligen hittade en genuint tyskrestaurang med schnitzel, apfelstrudel och schnapps on the house -Max unt Moritz på Oranienstrasse 162.

 

Och egentligen - hur många restauranger i Stockholm serverar bara typiskt svensk mat?
Köttbullar med potatismos, falukorv, sill, knäckebröd, surströmming, gräddtårta med jordgubbar......